fredag 8 januari 2010

En riktig slarvmaja minsann

Får jag lov att presentera Gunborg och Ronnie, min mamma och pappa som varit gifta i över 48 år. Tänk så härligt att få dela livet så länge med någon. Jag har träffan min man på senare år men i år har vi ändå varit tillsammans i 10 år. Underbart! Jag har dock gjort något mycket dumt.... var häromdagen till guldsmeden för att visa upp min vigselring i vitguld som blivit ljusgul och nött. Hade den tillsammans med några andra smycken i en liten svart tygpåse. Efter besöket hos guldsmeden slog mig tanken att det kanske inte var så bra att förvara den i fickan i en liten påse - men jag skulle snart vara hemma och då skulle de läggas in i hyllan igen. Hm..... snart hemma ja......gick bara en liten, liten sväng på stan först....... hups nu är de borta....tappade någonstans i snöyran. Det som göms i snö kom.......... Typiskt! Jag ska ringa in till polisstationen och efterfråga tygpåsen men är inte så hoppfull. Det lustiga är att jag fått ett presentkort i födelsedagspresent på en guldsmedsaffär..... ödet...... vet ej men det kommer väl till pass då jag måste beställa en ny ring. Det ska bli en Ewa Atlingring tänkte jag i silver. Ha en skön helg och passa på att njuta med massor av värmeljus i kylan!





9 kommentarer:

  1. Men kära nån vilken otur du har! Tappa en sån påse!! Uj, så det kan gå!!!! Hoppas, hoppas att du får den tillbaks!!! Ja, märkligt att du även fått presentkort hos gulhandlaren!!!

    Åh, så fina de är dina föräldrar och tänk att hålla ihop så länge!!!
    Grattis till dej och maken också! 10 år är minsann en rätt lång tid också!

    Hoppas att det löser sej med ringen!
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
  2. Så vackert med gamla bilder:)jag tycker också att 10 år är en seriös milstolpe!
    /annaleena

    SvaraRadera
  3. Men va sorgligt med din ring! Knappt sånt går att ersätta,Hoppas den blir funnen av någon ärlig person!
    annbritt

    SvaraRadera
  4. nej, vad tråkigt...är ju inget kul när man tappar nåntingsånt.
    Ang. virkningen så brukar det oftast vara så att jag hittar på själv, men jag har ju virkat sen jag var ett litet barn...hihi..
    Till stenarna virkar jag som en liten hätta och trär på, får prova mig fram innan man hittar det som passar till just den stenen man har...
    kramar
    annelie

    SvaraRadera
  5. Åh, vad typiskt!

    Hoppas verkligen att påsen hittar hem igen...vem vet, en riktigt ärlig människa kanske hittar den i snön?

    Kram,
    Anette

    SvaraRadera
  6. Hallå där! Tappa bort ringar har jag också gjort.... Både vigsel och förlovningsringarna försvann hängandes på en kedja, troligen från ett omklädningsrum... :-(
    Gick utan ett tag sedan beställde vi nya, likadana som tidigare men med en skillnad - tog vitguld istället för vanligt guld.
    Titta gärna in hos mig - har en överraskning till dig där!! Du är ledningen....
    Ha en skön lördagskväll! /Marie - Systrarna -

    SvaraRadera
  7. Hej!

    Ohh vilken otur att du tappade den..! Hoppas den nyker upp igen.

    Grattis till 10 års jubileumet!
    Kram
    Mia

    SvaraRadera
  8. Hej & tack för titten hos mig =) Min hund är en pumi, en MYCKET oklippt sådan! Nu ska jag kolla runt lite hos dig!

    SvaraRadera